Frimurarförklädet, ett operativt arv?
Precis som handskar, som vi tidigare har nämnt, är förklädet i grunden ett skyddsplagg som används inom många yrken. Det är därför inte förvånande att finna det bland frimurarnas tillbehör. Ändå har frimurarförklädet inte alltid haft den betydelse det har idag inom frimureriet, och dess användning av operativa murare och stenhuggare var långt ifrån systematisk.
Medeltida illustrationer och illuminerade manuskript som visar byggmästare avbildar dem sällan iklädda förkläden. Och “Old Charges” (de gamla stadgarna för engelska operativa murare, skrivna mellan 1300- och 1700-talet) nämner dem inte alls. I Frankrike talar skråväsendet (Compagnonnage) knappt om det, och sedan skråväsendets renässans på 1800-talet är det endast färgarnas skrå som bär ett symboliskt förkläde.
De sällsynta dokument som beskriver bruken inom “Mason Word”-frimureriet (ett proto-frimureri som uppstod i Skottland i början av 1600-talet) och det tidiga engelska spekulativa frimureriet under 1600-talet nämner inte heller några förkläden. Den äldsta beskrivningen av mottagandet av en engelsk frimurare, som finns i Robert Plots “Natural History of Staffordshire” (1686), involverar handskar, men inget frimurarförkläde. Hur som helst daterar sig de äldsta frimurarförkläden vi känner till först från 1700-talet.
En slutsats är oundviklig. Förklädet användes visserligen av operativa murare för att utföra vissa arbetsuppgifter. Men det verkar inte som om detta förkläde hade en rituell, hedersrelaterad eller symbolisk användning, och det var inte heller föremål för en högtidlig överlämning vid ceremonin för en ny murare. Och det är logiskt. Om man får tro gamla dokument krävdes minst tre års arbete innan man blev antagen som lärling. Den nye lärlingen upptäckte alltså inte förklädet vid sitt mottagande; han hade redan burit det många gånger. Så, varifrån kommer frimurarförklädet som en specifik rituell utsmyckning för frimuraren?
Frimurarförklädet, en uppfinning av det moderna frimureriet
Flera historiska indicier tyder på att bärandet av ett symboliskt förkläde under frimurararbeten är en uppfinning av det moderna frimureriet, det vill säga det frimureri som initierades av Storlogen i London, grundad enligt officiell tradition 1717, men troligen snarare 1721.
Det första omnämnandet av den rituella användningen av frimurarförklädet dyker upp 1723, i en symbolisk katekes som brukar kallas “A Mason’s Examination”. Det är framför allt kontexten för publiceringen av detta dokument som är viktig för vårt ämne. Denna katekes bifogades det öppna brev som en engelsk frimurare, upprörd över Storlogen i Londons rituella innovationer, publicerade den 13 april 1723 i tidskriften “The Flying Post, or the Post Master”. Författaren till brevet preciserar att “medlemmarna [i logerna] inte ska frestas, likt dårar eller barn, att avslöja de lektioner och instruktioner som getts av deras mästare och övervakare”, och han publicerar sedan denna katekes för att illustrera innovatörernas ondska. Detta innebär att för en frimurare som var trogen de gamla bruken inom det engelska spekulativa frimureriet, var innehållet i denna katekes inte genuint frimureriskt och kunde därför avslöjas utan att bryta frimurarnas ed. Men vad nämner denna katekes? Att innan man blev antagen som frimurare, gav mottagaren herr- och damhandskar samt läderförkläden till alla närvarande.
Närvaron av ett rituellt frimurarförkläde är alltså troligen en del av de innovationer som författaren till vårt brev motsatte sig och som han därför kände sig fri att avslöja. Resten av katekesen beskriver många frimurarhemligheter som verkar helt korrekta för oss, men som i själva verket är mycket påverkade av skotska bruk (orden Maughbin, Boaz och Jakin). Detta antyder att “de moderna” i Storlogen i London hade antagit hela eller delar av de skotska bruken (troligen under inflytande av personer som Anderson) och att denna form av frimureri skilde sig helt från bruken inom det gamla engelska spekulativa frimureriet, om vilket vi i själva verket nästan ingenting vet. Skulle frimurarförklädet alltså komma från Skottland, även om de sällsynta skriftliga vittnesmålen från det skotska frimureriet under 1600-talet inte nämner det? Det är möjligt, utan att man kan säga det med säkerhet. Vi är dock mer benägna att tro att alla tillägg från Storlogen i London inte var lån från den skotska frimurartraditionen, utan att vissa verkligen var innovationer, däribland kanske användningen av frimurarförklädet.
För övrigt ger det berömda brevet från 1723 en ledtråd till förmån för grundandet av Storlogen i London 1721 och inte 1717. Att bli upprörd över en nyhet som bara är två år gammal är begripligt. Informationen cirkulerade långsammare på den tiden och vi vet inte var författaren till brevet bodde. Men om Storlogen daterar sig till 1717, kan man inte låta bli att förvånas över en fördröjning på fem år för att uttrycka ett missnöje!
Frimurarförklädets eftervärld
Efter 1723 nämner alla “moderna” engelska källor frimurarförklädet, med början i Samuel Pritchards “Masonry Dissected”, publicerad 1730. Detsamma gäller på kontinenten, där Storlogen i Londons frimureri spreds från och med 1725. De två äldsta rituella manuskripten på franska (Bern-manuskriptet och Luquet-manuskriptet) känner till användningen av frimurarförklädet, och detsamma gäller alla avslöjanden från 1740- till 1760-talet.
Men dessa källor rör endast traditionen från “de moderna” och de loger som grundades på deras initiativ på kontinenten. Hur var det med de engelska frimurare som förblev trogna de gamla bruken och som 1751 slutligen bildade en rivaliserande storloge, känd som “de gamla” (the Ancients)? Man måste konstatera att de på 1750-talet, efter att troligen ha anpassat sig till “de moderna” på denna punkt, också använde frimurarförkläden, vilket till exempel illustreras av avbildningar av Laurence Dermott (själva själen i storlogen för “de gamla” och författare till deras konstitutioner, “Ahiman Rezon”) iklädd ett frimurarförkläde. Och avslöjandet “The Three Distinct Knocks” från 1760, som blottlägger ritualen i en loge av “gammal” tradition, nämner också frimurarförklädet.
Även om det troligen inte användes av alla frimurare från början, har frimurarförklädet alltså blivit universellt accepterat och har blivit ett av de mest karakteristiska tecknen för frimuraren över hela världen.
