Möte med Franck Fouqueray

F : Vad inspirerade dig till att bli författare, och hur påbörjade du din skrivresa?

Franck : En broder, som blivit en vän, hade initierats i en loge inom Grand Orient de France GODF där de initiatiska aktiviteterna hade ersatts av samtal om samhället. Våra utbyten och diskussioner övertygade honom om att fortsätta på vägen en tid. Sedan en dag sa han till mig:

“Med din känsla för pedagogik borde du skriva för lärlingarna, för att informera dem och undvika att de hoppar av i förtid.”

Det var så “Manuel de survie pour Apprenti voulant démissionner” föddes 2014. Det var 9 år sedan och sedan dess har tiden gått och jag håller just nu på att avsluta min 11:e bok.

Därefter lanserade jag nätverket www.onvarentrer.fr som har vuxit sedan dess med sina 6 000 medlemmar, det var 7 år sedan.

Och slutligen, för 2 år sedan, lanserade jag tillsammans med ett team på 40 volontärer tidningen www.450.fm som idag har 7 000 dagliga läsare.

F : Kan du berätta om din frimurarliga resa och hur den har påverkat ditt skrivande?

F : Jag började med frimureri för 20 år sedan i en mansloge. Några år senare gick jag över till en blandad loge, eftersom jag inte längre kunde tänka mig att arbeta enbart med män. Jag kom från en värld av spiritualitet inom japansk och kinesisk kampsport.

När jag kom in i logen konstaterade jag bristen på instruktion. Det är därför jag sedan dess har skrivit 2 böcker för att svara på behoven hos lärlingar utan instruktör, året därpå var det gesällernas tur. Med vind i seglen, stärkt av 3 mandatperioder som ordförande mästare i 3 olika loger, en vid Rite Écossais Ancien Accepté (REAA), och två vid Memphis-Misraïm, passade jag på att göra en “Manuel de Secours pour les Vénérables très seul en Loge”.

Idag har jag precis lanserat min 10:e bok på Éditions Numérilivre som är ägnad åt frimureri genom kroppen och åt symboliska och energetiska avkodningar: “Les Clés d’une nouvelle Franc-maçonnerie par le corps”.

Det är ett svar på det som saknas mer och mer i logerna, känslan för praktiken, som integrerar materia och icke-materia. Frimureriet är enligt mig för intellektualiserat och inte tillräckligt materialiserat.

F : Vilken är din skrivprocess? Har du några specifika rutiner eller ritualer som hjälper dig att komma i rätt sinnesstämning för att skriva?

F : Som en bokhandlare sa till mig en dag, jag är en författare (auteur) och inte en skribent (écrivain). Jag berättar om erfarenheter, jag delar kunskap. Victor Hugo var en skribent.

För min del räcker det att jag tar en liten timme, startar min dator, sätter mina hörlurar på öronen för att koncentrera mig på mitt skrivande. Jag har turen att snabbt kunna fokusera på min text. Jag erkänner att den bästa stunden för mig är kvällen, för då sover alla, sociala medier vilar, min telefon är tyst… och där blir allt flytande för att tillåta mig att skriva.

Jag bygger en arkitektur som blir skelettet i mitt verk. Sedan lägger jag till materialet runtomkring och försöker vara så exakt och balanserad som möjligt. Jag kastar ut idéerna på skärmen väldigt snabbt. Sedan läser och läser jag om för att jämna ut allt så att musikaliteten i min text verkar balanserad och harmonisk.

Jag fäster vikt vid flera element. Bland dessa kan man naturligtvis nämna idén för att förmedla innehållet, man måste också ta hänsyn till rytmen, valet av ord… Allt detta får mig ofta att tänka på musikkomposition.

F : Vad anser du skiljer ditt skrivande från andra i din genre, och hur lyckas du förbli originell och innovativ i ditt arbete?

F : Montaigne sa: “Jag undervisar inte, jag berättar”, det är lite av min princip. Jag har turen att ha utvecklat ett journalistiskt skrivsätt, mycket flytande och lättläst. Det är idag mer komplicerat att skriva i en balzacsk stil än förr, eftersom den förväntade rytmen och tiden som ägnas åt läsning inte längre är densamma.

Läsaren förväntar sig en distraktion, ett ständigt uppvaknande i sin läsning. Han tillbringar sin tid med att läsa korta meddelanden och jonglerar med en mängd medieverktyg som formar honom och knappast längre tillåter honom att ta sig tid att läsa en svulstig och alltför komplex text.

Så min stil är flytande, det var för formen. När det gäller innehållet har jag även där turen att vara pedagogisk för att möjliggöra överföring av idéer i en logik av gott humör och glädje. Jag söker framför allt att väcka lust hos min läsare, men absolut inte att visa honom att jag är överlägsen honom. Jag försöker vara identisk i mitt skrivande och i mitt liv.

För mig är skrivandet som att ta till orda i logen, om talaren begär ordet för att upprepa det som just sagts eller för att visa upp sig, delar han inte med sig, han agerar själviskt. Allt ligger i viljan att dela. Ju mer man ger, desto mer får man, det är interaktivt och flerriktat.

F : Hur hanterar du skrivkramp och hur förblir du motiverad när du arbetar på ett långsiktigt projekt?

F : Som jag sa till dig precis innan, jag är en författare och inte en skribent. Jag har alltså inga problem med skrivkramp. Jag är en lycklig och fullbordad författare. Jag arbetar bara med projekt som ger mig glädje.

Om det är ett tvång betyder det att jag inte är på rätt plats. För att ge dig ett exempel, med ett gäng medbrottslingar bestående av dussintals systrar och bröder lanserade vi för två år sedan en tidning som efter 24 månader producerade mer än 4 000 artiklar.

Det är ett enormt arbete med skrivande, korrekturläsning, uppföljning, animering. Allt detta är detsamma som att vilja skapa en encyklopedi som aldrig skulle ta slut. Om glädjen inte finns där, kommer det inte att fungera. Men vi konstaterar med glädje att läsekretsen är där och våra prenumeranter vill ha mer. Det är alltså det som är framgång för mig.

F : Kan du berätta lite om din senaste bok? Vilka teman utforskar den och vilket budskap hoppas du att läsarna tar med sig?

F : Jag har pratat lite om det tidigare. Frimureriet är enligt mig för närvarande i tvivel och rädsla. Det är därför det desperat klamrar sig fast vid det förflutna och stelnar. Generellt sett är det i kristider man måste agera, eftersom denna period är gynnsam för förändringar.

Det är därför jag har dissekerat det frimureri jag kände till för att integrera en universell kroppslig avkodning som jag har studerat med kampsport i över fyrtio år. Vissa ser i initieringen bara en mytisk dramaturgi av mental information. I verkligheten är den helt inpräntad i kroppen och avslöjas på nytt vid varje initiatisk sammankallelse.

Vad ska man också säga om de 4 födoämnena för en frimurare, varav endast två nämns (fast och flytande), varför talar man inte om tankens inriktning och luftens behandling under andningsfaserna?

Prova att leva med dålig luft eller 30 % andning under en timme och se sedan resultatet av din reflektion eller dina handlingar. Alla dessa aspekter studeras och utvecklas i “Les clés d’une nouvelle Franc-maçonnerie par le corps” på förlaget Numérilivre.

F : Har du några råd till blivande författare som börjar och som vill förbättra sitt hantverk?

F : Ja, det första rådet är en fråga: “Är det du har att skriva intressant för din läsare?“. Om skrivandet är ett medel för överföring och innehållet är rikt, är det en vacker gåva till läsarna.

Sedan ligger den andra punkten i en uppmuntran. Ingen stor författare fick Goncourt-priset första gången de tog upp pennan. Ingen blir utmärkt vid första försöket. Man måste alltså slipa sin sten och börja om tills man blir mycket bra.

Den polske pianisten Arthur Rubinstein sa på 60-talet: “Om jag inte spelar en dag, hör jag det. Om jag inte spelar två dagar, hör min fru det. Om jag inte spelar tre dagar, hör publiken det“. Det är samma logik med skrivandet, man måste öva.

F : Vilka utmaningar har du mött som författare och hur har du övervunnit dem?

F : Skrivandet är en ständig utmaning. Det handlar om utmaningen att lyckas skriva ett läsbart verk. Det är aldrig vunnet på förhand. Sedan måste man bli utgiven och det är inte lättare, eftersom författarna har blivit mycket många sedan covid.

Böcker är investeringar som måste göras lönsamma och förläggare har det svårt. Marknaden är svår, eftersom allt är i förändring i skapandets och spridningens värld. 2023 års läsare är ojämförlig med 1980 års läsare.

BFM hade för några år sedan rubriken på ett reportage: “på 25 år, dubbelt så många böcker publicerade, men färre och färre lästa”. För min del har jag lyckats klara provet med skrivandet, sedan det med utgivningen genom att skapa Éditions LOL.

Sedan gav jag ut 4 andra verk hos oberoende förlag för att inte bli klassad i kategorin egenutgivna författare. Allt detta är en lång väg och man måste anpassa sig till varje ny prövning.

F : Har du några favoritböcker eller författare som har påverkat din skrivstil eller som har inspirerat dig i ditt eget arbete?

F : Ja, verkligen, jag har läst mycket förr och författare som Stefan Zweig eller Patrick Süskind gav mig lust att skriva med samma flyt. När jag läste Balzac lovade jag mig själv att aldrig bli lika begåvad… med samma stil. Det verkar för mig som att varje konstnär först måste kopiera och sedan reproducera innan han förnyar sig med sin personliga stil. Barnet gör som sin far, sedan en dag går han om honom för att gå sin egen väg.

F : Vilka är dina framtida skrivprojekt, och finns det något annat du skulle vilja dela med dig av till dina läsare eller blivande författare?

F : Jag har 3 eller 4 projekt som ligger kvar i mapparna på min dator. Allt är klart för att påbörja skrivandet, men det är inte dags än. Under tiden ges nya böcker ut och ändå föddes dessa under en lunch några månader tidigare, och vips… 3 månader senare finns de i bokhandeln. I verkligheten är skapelseprocessen ganska mystisk. Saker gror, skapas och sprids. Det är livets magi. Jag tror att varje konstnär fungerar mer eller mindre på samma sätt med en växling mellan ordning och kaos.

F : Vilka är de viktigaste principerna och värderingarna i frimureriet som du vill lyfta fram i dina böcker?

F : Jag är en djup anhängare av det initiatiska frimureriet. Jag är medveten om att frimureriet består av en grupp utövare som fördelar sig på ena sidan med aktiva militanter för samhällets frågor och på andra sidan utövare som arbetar till exempel med egyptiska riter, vars praktiker för vissa skulle kunna likställas med trolldom. Allt detta kallas ändå frimureri.

Om jag hade fötts under tredje republiken råder det ingen tvekan om att jag hade blivit frimurare för att föra samhället framåt. Nu när frimureriet är helt infiltrerat av hundratals föreningar eller grupper som är mer aktiva och effektiva än frimureriet, ser jag ingen mening med att spendera 2 timmar i förkläde för att lyssna på föredrag som ibland kommer från Wikipedia. Jag gör det mycket bra hemma och jag går därifrån lika näringsmässigt mätt.

Däremot tilltalar den spirituella aspekten mig i högsta grad. Jag talar i min senaste bok om nedgången för den kristna katolska kyrkan i Frankrike sedan 120 år: “År 1900 var 34,5 % av världen kristen; år 2020 är denna siffra 32,3 %. Denna relativa stabilitet döljer dock spektakulära förändringar i kristendomens demografi. Siffrorna avslöjar att år 1900 bodde 82 % av de kristna i Europa och Nordamerika och att denna siffra år 2020 har sjunkit spektakulärt till 33 %. (Källa: Lausanne-analysen; mars 2021; ‘Krymper eller tippar kristendomen?’; https://tinyurl.com/statistiquesChretiens.)”. Men människan kan inte klara sig utan tro och riter. Hur ska hon hädanefter tillfredsställa detta behov? Absolut inte i logen för att hålla samtal utan initiatiskt intresse om livets slut eller GMO. Frimurarna representerar för närvarande 0,2 % av den franska befolkningen. Det betyder att bland de 99,08 % av de profana fransmännen har hälften bytt religion sedan förra seklet, men de har inte kommit till frimurarna för att mätta detta behov. Ändå skulle frimureriet kunna svara på detta behov av spiritualitet. Men för det krävs det att man skapar en ny gren som skulle kunna svara på dessa förväntningar. Allt detta kommer att ha sin gång, för det finns många punkter att utveckla.

F : Hur utvecklas frimureriet i din erfarenhet och hur återspeglas detta i ditt skrivande?

F : Jag har precis svarat dig, samhället är i förändring, teknologierna går i sin tur ännu snabbare och jag är en uppmärksam observatör av allt detta. Dessa förändringar, kombinerade med min personliga utveckling, får mig att nära projekt för ett ännu större delande. Vilken skada att för sig själv behålla de goda upptäckter vi gör.

F : Vilket är nyckelbudskapet du vill förmedla genom dina frimurarböcker?

F : Nyckelordet finns precis i min senaste titel: “Les Clés d’une nouvelle Franc-maçonnerie par le Corps”. Min nuvarande uppgift är inte lätt, eftersom dagens verk fördelar sig i tre huvudkategorier. Det finns böcker om frimurarvetenskap, böcker som upprepar det som skrivits hundratals gånger under 3 århundraden och slutligen böcker om framtidsstudier. Att föreslå en historiebok kan vara intressant intellektuellt, men det för inte på något sätt vår konst framåt. Det är bara en belysning av det förflutna som gör att vi kan förstå vad vi har gjort fram till nu. Vad gäller att för n:te gången skriva om ett ämne som redan behandlats, kan det säkert fungera, men det tillför inget speciellt för utvecklingen. Om vi jämför med framtidsstudier, är de inte lätta, eftersom de starkt ifrågasätts av de gamla, de konservativa och puristerna. Innovatörerna har inte alltid ett lätt liv.

När det gäller nyckelbudskapet skulle det förmodligen vara…: “Gå snabbt och prenumerera på 450.fm om du vill läsa information som är tvärgående, universell och utan förutfattade meningar”. Jag har en känsla av att proselytismen hos vissa frimurarhus snarare stänger in än frigör sina medlemmar. Det är lämpligt att lämna predikandet för att gå in i transparensens era. Om du tror att jag överdriver, vet att vissa lydnader i Frankrike öppet bojkottar 450.fm och uppmanar sina medlemmar att göra detsamma genom cirkulär. När man når denna nivå av dumhet och rädsla, bör man inte bli förvånad över att så många frimurare hoppar av efter några år. Det är också beviset på att transparens när det gäller kommunikation ännu inte är normen. Under tiden är det den som vår tidning har valt och vi räknar inte med att ändra inriktning under de kommande åren.

F : Vilka råd skulle du ge till en frimurare som vill skriva en bok om frimureriet?

F : Jag vet inte vad jag skulle kunna säga till honom förutom… Sätt igång och gör som alla andra, du kommer att stappla i början och det kommer att gå bättre sedan. Det är helt enkelt lärande.

F : Har internet och digitala verktyg dykt upp som verktyg som kan hjälpa dig?

F : Åh ja! Jag hade förmodligen aldrig skrivit så mycket om datorn inte hade funnits. Sedan är det tack vare internet som mina publikationer har blivit mer exakta, mer kompletta. Förr var man tvungen att gå till biblioteket för att kontrollera anteckningar, datum, referenser. Idag är allt snabbare och mer exakt. Sedan, för distributionen, har mina böcker alla en personlig webbplats.

Det är alltså ett direkt sätt att göra sig känd och sälja online utan mellanhänder. Man kan också tala om sociala medier för att marknadsföra nyheter. Ja, leve internet, leve sociala medier.

F : Finns det några andra punkter som du vill ta upp som du inte har haft möjlighet att utveckla i de föregående frågorna?

F : En genomsnittlig frimurarbok trycks i allmänhet i cirka 300 exemplar. En författare får av sin förläggare 8 % efter ett år eller två, i allmänhet från det 301:a exemplaret. Således ger ett verk som kan ta flera månaders arbete ekonomiskt mer eller mindre 500 € efter 600 försäljningar, från vilka sociala avgifter måste dras. Man förstår snabbt att när det gäller frimureri är det sällsynta författare som tjänar pengar eller gör det till sitt yrke. Alla kan inte heta Jacques Ravenne eller Éric Giacometti.

När det gäller äran, be vilken frimurare som helst att nämna 5 frimurarförfattare, efter den tredje blir det komplicerat. Det är alltså en mikromarknad som i stort sett motsvarar att bli ekonomisk aktör i en stad med befolkning som Saint-Etienne eller som Toulon. Ingen kan bli miljonär i ett så litet utrymme.

Således måste den enda motivationen för att skriva till frimurarvärlden vägledas av känslan för delande och broderskap. Glädjen att förmedla helt enkelt. Våra bibliotek och andra bokhandlar räknar cirka 15 till 18 000 frimurartitlar, på en bibliografi på cirka 135 000 böcker. Ni ser väl att vi bara är en liten vattendroppe. Låt oss alltså vara blygsamma.

Relaterade produkter

Kategorier

Massoniska dekorer (förkläden, ordensbånd, baudrier)Ordenband & smyckenPresenter under 20€Förklädar & paketSmyckenLoge-smycken