En deklaration framtagen inför COP21
Den universella deklarationen om mänsklighetens rättigheter utarbetades 2015 i samband med FN:s tjugoförsta klimatkonferens (COP21) i Paris. Konferensen var en milstolpe inom internationell miljödiplomati, med det primära målet att anta ett globalt avtal för att begränsa den globala uppvärmningen. I detta sammanhang gav president François Hollande i uppdrag till Corinne Lepage, tidigare miljöminister, att formulera en text som främjar en universell etisk ansats kring frågor om planetens bevarande, solidaritet mellan generationer och mänsklig värdighet.
Corinne Lepage (i mitten) och François Hollande (till höger)
Corinne Lepage, advokat och mångårig förkämpe för miljörätt, samlade en arbetsgrupp bestående av jurister, experter och representanter för internationella institutioner. Den resulterande texten är medvetet kortfattad och lättillgänglig för att kunna antas eller stödjas av en mängd olika aktörer, oavsett kultur, politiskt system eller rättsordning.
Valet av termen ”deklaration” syftar på ett symboliskt dokument utan juridiskt bindande kraft, men som bär på en etisk eller filosofisk inriktning. Den ingår i traditionen av stora universella texter, likt 1789 års deklaration om människans och medborgarens rättigheter eller FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948.
Sedan publiceringen har den universella deklarationen om mänsklighetens rättigheter översatts till flera språk och spridits brett till nationella och internationella institutioner. Den har presenterats i olika forum, bland annat vid UNESCO, och har fått stöd av flera regeringar, lokala myndigheter och civilsamhällesorganisationer.

En arkitektur som förenar rättigheter och skyldigheter
En av de utmärkande egenskaperna hos denna deklaration är balansen den föreslår mellan sex grundläggande rättigheter för mänskligheten och sex motsvarande skyldigheter, formulerade på ett symmetriskt sätt. Detta tillvägagångssätt syftar till att koppla erkännandet av rättigheter till ett krav på ansvar, både individuellt och kollektivt.
De sex grundläggande rättigheterna:
- Rätten till en hälsosam miljö:
Varje människa, nuvarande och framtida, erkänns ha rätt att leva i en miljö som främjar hälsa, välbefinnande och utveckling. - Rätten till en ansvarsfull, rättvis och hållbar utveckling:
Denna rättighet betonar vikten av en utveckling som respekterar naturliga balanser, social rättvisa och solidaritet mellan generationer. - Rätten till bevarande av globala allmänningar:
Vissa delar av det globala naturarvet — såsom klimatet, haven, luften, sötvattnet och den biologiska mångfalden — betraktas som gemensamma tillgångar som måste skyddas för hela mänskligheten. - Rätten till fred:
Fred definieras som en grundläggande förutsättning för mänskligt liv och för att skydda planeten. - Rätten till biologisk och kulturell mångfald:
Mångfalden av kulturer och livsformer erkänns som en rikedom som måste bevaras och respekteras. - Rätten till information och delaktighet:
Denna rättighet garanterar alla tillgång till miljöinformation och möjligheten att delta i beslut som påverkar samhället.
De sex motsvarande skyldigheterna:
-
Respektera livet i alla dess former:
Mänskligheten uppmanas att erkänna livets inneboende värde och agera med respekt för det. -
Att inte skada andra eller miljön:
Denna skyldighet fastställer en allmän princip om att inte orsaka skada, varken mot individer eller ekosystem. -
Samarbeta med andra folk och generationer:
Solidaritet, samarbete och dialog mellan kulturer presenteras som förutsättningar för det gemensamma bästa. - Agera med rättvisa och skälighet:
Resurser och ansvar måste delas på ett rättvist sätt, baserat på principer om global rättvisa. -
Bevara planeten och dess naturliga balanser:
Mänskligheten uppmanas att inte överskrida kritiska ekologiska gränser. - Agera medvetet och ansvarsfullt:
Denna skyldighet manar var och en att överväga konsekvenserna av sina handlingar och visa omdöme.
Alla dessa rättigheter och skyldigheter bildar en moralisk ram som syftar till att uppmuntra ett kollektivt medvetande kring globala utmaningar, ur ett etiskt och intergenerationellt perspektiv.

Ett stöd i linje med institutionella åtaganden
Grand Orient de Suisse och Grande Loge Traditionnelle Symbolique d’Afrique räknas nu bland de många organisationer som uttryckt sitt stöd för den universella deklarationen om mänsklighetens rättigheter. Deras underskrifter offentliggjordes i samband med textens tioårsjubileum, som firades vid en internationell konferens i Genève, i FN:s lokaler, den 13 maj 2025.
Evenemanget, som präglades av kontinuitet och spridning av textens budskap, samlade olika personligheter från den politiska, ideella och akademiska världen. Vid detta tillfälle förnyade eller bekräftade flera institutioner sitt stöd för deklarationen, vilket befäste dess roll som ett referensdokument inom samtida etisk reflektion.
Undertecknande av deklarationen av Advokatsamfundet i Marseille, 2017
I detta sammanhang ingår Grand Orient de Suisse och Grande Loge Traditionnelle Symbolique d’Afriques deltagande i en bredare dynamik av erkännande av de principer som uttrycks i deklarationen. Denna text, som är öppen för underskrift av alla organisationer som vill bekräfta dess värderingar, har fått omfattande stöd sedan 2015, både från stater, internationella organisationer, lokala myndigheter och civilsamhället – och nu även från frimurarordnar.
En gradvis spridning i olika miljöer
Sedan publiceringen har den universella deklarationen om mänsklighetens rättigheter förts in i många forum för reflektion och samarbete. Den har bland annat presenterats för FN:s generalförsamling, Europaparlamentet, UNESCO och i flera mellanstatliga och icke-statliga dialogorgan. Lokala myndigheter i Frankrike och utomlands har också antagit motioner för att stödja eller erkänna texten.
Dess spridning har stöttats av en kontinuerlig kommunikationsstrategi, inklusive publikationer, seminarier, workshops och möten. Webbplatsen som är dedikerad till deklarationen erbjuder den fullständiga texten, översatt till flera språk, samt en uppdaterad lista över undertecknare.
Deklarationens närvaro i varierande sammanhang – utbildning, hållbar utveckling, diplomati, kultur – visar på dess tvärgående syfte. Den framstår som ett flexibelt instrument som kan användas av alla aktörer som vill verka inom en global etisk dynamik.
Slutsats
Den universella deklarationen om mänsklighetens rättigheter, som föddes i samband med COP21 och drivs av en vilja till etisk konvergens på global nivå, fortsätter att väcka brett stöd. Dess struktur, baserad på kopplingen mellan rättigheter och skyldigheter, dess icke-bindande natur och dess tillgänglighet möjliggör antagande eller stöd från många institutionella aktörer.
Grand Orient de Suisse och Grande Loge Traditionnelle Symbolique d’Afriques underskrifter förstärker denna dynamik genom att inkludera dessa två frimurarordnar i arbetet med att ansluta sig till principerna i texten. Detta deltagande sker på frivillig basis, öppet och i enlighet med deklarationens anda, vars främsta mål förblir att främja ett delat medvetande om utmaningarna för mänsklighetens och planetens framtid.



